SUFs historia

Svensk Urologisk Förening grundades den 19 mars 1950 i Göteborg på förslag av de urologi-intresserade kirurgerna Einar Ljunggren från Göteborg och John Hellström och Gustav Giertz, bägge från Stockholm. Ytterligare 16 urologiskt intresserade kirurger, röntgenläkare och laboratorieläkare fick medlemskap. De första åren träffades föreningen någon gång per år för rundabordskonferenser kring enstaka kliniska problem. Fram till 1955 erbjöds endast två ytterligare kirurger att bli medlemmar.

1957 blev SUF en sektion inom Svenska Läkaresällskapet. Föreningen blev då öppen för alla urologiintresserade läkare och antalet medlemmar ökade snabbt. Samtidigt fick föreningen ett eget vetenskapligt program på riksstämman. Under senare år har SUF framgångsrikt arrangerat egna urologidagar.

En viktig tidig fråga för SUF var att etablera urologisk kirurgi som en egen specialitet, vilket den blev kring 1960. En annan var att skapa självständiga urologkliniker på undervisningssjukhusen. Det lyckades man med i slutet av femtiotalet i Stockholm och Lund, i Göteborg 1967. Den första professuren i urologi tillsattes 1967 (Gustav Giertz) och den andra 1968 (Gösta Jönsson i Lund).

Under de kommande åren skapades nya överordnade urologtjänster på både centrallasarett och länsdelssjukhus, även om de organisatoriskt oftast var inordnade i kirurgiklinikerna.

Ett stort bakslag kom kring 2005 då socialstyrelsen fattade beslut att urologin skulle degraderas till att bli en grenspecialitet till kirurgi. För att bli urologspecialist skulle man då först bli specialist i kirurgi. Skälet var sannolikt att lösa bakjoursproblematiken på små och medelstora sjukhus. SUF engagerade sig kraftigt mot detta och efter några år blev resultatet att urologin återfick sin självständighet.

Idag är urologi genom ett hårt fackligt arbete en etablerad och ohotad specialitet. Dagens stora hot är istället de långa väntetiderna för patienterna inför både benign- och malign kirurgi med stor risk för vårdskada. Här driver ledningen för SUF ett målmedvetet opinions- och förbättringsarbete för att skapa ökad mottagnings- och operationskapacitet.

SUFs snart sjuttioåriga historia visar att föreningen behövts. SUFs arbete kommer även i framtiden att ha avgörande betydelse för specialitetens utveckling. Tillsammans är vi starka!